Främmande religionsurkunder

 

i urval og översättning

med inledning och förklaringar utgivna av Nathan Söderblom t.d. professor vid Upsala universitet,

Hugo Gebers Förlag, Stockholm, 1907

 

Nathan Söderblom refererer i sitt forord til den tidligere utgitte oversikten over religionsurkunder som ble utgitt i 1820, der hensikten beskrives på følgende måte:

"... Man lär att inse, "det alla dessa Religioner, huru olika hvarandra de än må vara, äro likväl i närmaste slägtskap, emedan de alla upprunnit från ett ursprung, från människoslägtets första barnabegrepp om Skaparen och hans Andar, såsom synbarligen verkande genom Stjernornas och Naturfenomenernas inflytelse, eller den första och rena Sabeismen, samt hafva ett lika syfte: människoförbättringen. Och jag tror tillika, det man genom dessa fragmenters läsande och noga öfvervägande skal sluteligen erhålla aktning för allt olika religionssinne, som har sedligheten till föremål."

Bibliotekar L. Bygdén 1820

"Åt en hvar, som äger intresse för människohjärtats eviga sträfvan, för dess aningar och visshet och før

"hvad mänsklighetens härlige ha sökt

sitt hela sköna, rika lif igenom",

för en hvar, som vill sin blick utöfver släktets hela religiösa värld och som själf åstundar vinna en grundad insikt i religionernas inbördes lifsvärde, för den, som vill skarpt urskilja sin egen religions väsen mot bakgrunden af det allmänt religiösa och mot andra fromhetsideal och som önskar höra hvad andra folk och religioner och tider tänkt och sagt om det gudomliga och om lefnadskonsten - bjudes här möjlighet att så direkt och betryggande, som ske kan utan egen språkkunskap, ur de af forskningen i ljuset framdragna källorna hämta sitt omdöme och sin uppbyggelse. Läs själf! Döm själf om de lifsvärden som i dessa religionsurkunder äro betygade!"

Nathan Søderblom, 1907

Boka innholder følgende avsnitt:

  • Skriftreligionens urkunder og auktoritet
  • Veda
  • Vedas auktoritet
  • Siddhanta, jinismens kanon
  • Tripitaka, buddhismens kanon
  • Hina-yana's kanon. pali-kanon
  • Maha-yana's kanonsamlinger
  • Kanon i Nepal
  • Kanon i Kina
  • Kanon i Tibet, Kandsjur
  • Efterkanonisk litteratur i Indien
  • Avesta
  • Koranen
  • Koranens värde och evighet
  • Sufismens litteratur
  • Kinas religionslitteratur
  • Japans religionslitteratur
  • Öfverblikk öfver religionsurkunder i öfvrigt

I slutten av kapitelet Sufismens litteratur beskrives på side 154 - 156, Bab og opprinnelsen til baha'i religonen etter datidens opplysninger.

"Beskrifver Indiens religiösa historia en i det hela ostörd utveckling, som dragit konsekvenserna och förgrenat sig efter skilda möjligheter i utgångspunkten och efter det folkliga, religiösa lifvets behof och traditioner, utan att i virrvarret af namn och kulter forlora sin enhetlighet, så äger Irans, efter Kyros' segrande folk uppkallade, land en mer våldsam och dramatisk religionshistoria än något annat. I hvad mån detta kan bero på motsatta folktemperament inom dess egna gränser, är ännu ej möjligt att utreda. Zarathusjtra är dess förste och störste religionsstiftare. Hans sunda, handlingskraftiga profetiska gudstro hade hårda duster att utkämpa mot inhemsk hedendom, men senare äfven med den helleniska kulturen. Hur olik är icke Mani, Persiens andre religionsstiftare, med sin lärda teosofiska spekulation och sin asketiska dualism. Sedan kom islam som en inkräktare. Men den ariska anden tog ut sin rätt, i sjia, och i nyplatonsk mystik; sufismen blef Persiens egna religionsform. Af alla dess helgon och sektstiftare ha i förra århundradet tvänne uppträdt med universella anspråk och betydande framgång. Deras skapelse har rentaf benämnts en ny religion, och i sin senare form, såsom behaism, en slags universell religion eller idealism, som vunnit anhängare och beundrare äfven i Europa och Amerika.

En ung man från Sjiraz, Mirza Ali Muhammed, uppträdde år 1844 såsom den tolfte imámen Mahdi. Han kallade sig för Bab, "porten", det är den dörr, som öppnade vägen till den sanna gudskunskapen. Sedan den första lärjungen lärt sig att dela Babs öfvertygelse, gick det hastigt med framgången, så att regeringen fann sig föranlåten att ingripa. Han sattes i förvar i Sjiraz. Men en hög muslimsk teolog som sändes till hans omvendelse lät själf omvända sig, och väktaren, i sin ordning tjusad, lät Bab undslippa. Babismen spred sig med förunderlig hastighet i hela västra Persien. Motståndet uppifrån framtvang en väpnad organisation. Först efter två års fruktansvärdt blodiga strider, i hvilka babisternas hjältemod stärkte deras sak hos folket, blefvo sjahens trupper herrar öfver dem och fullföljde sin seger med ytterlig grymhet. Babisterna utstodo allt med otrolig ståndaktighet. Bab själf, som setat fängslad, medan kriget rasade söder om Kaspiska hafvet, kunde af ingen tortyr förmås taga tillbaka sina profetiska anspråk. I Tebriz, mellan Urmiasjön och Kaspiska hafvet - fädernestad för den dervisj, som bestämt den store Djeláleddins kallelse - gick Bab frimodigt till döden den 9 juli 1850. Första salfvan lämnade honom oskadd. Folket var redo att ropa på ett under, då en officer dödade honom med sin sabel.

Bab angaf sig uttryckligen som förebådare af den högsta uppenbarelsen, liksom Muhammed förebådat honom själf, imamen Mahdi. Den tanken arbetade hos en af Babs första och ifrigaste anhängare, Mirza Husein Ali, medlem af en gammal förnäm familj, halfbror till Sobh-i-Ezel, som utsetts till chef för sektens regerande råd, den så kallade "enheten", efter Babs död. Mirza vann försteg i allas hjärta framför sin försiktigare halfbror. Behá-ullah, "Guds glans", såsom han kallades, uppsöktes i Bagdad, dit han förvisats, af muslimer från aflägsna trakter och vann allt vidsträcktare rykte. 1864 flyttades de förvisade längre bort, till Konstantinopel och Adrianopel. I den senare staden proklamerade sig Beha öppet såsom den fullkomliga uppenbarelse af gudomen, hvilkens ankomst Bab förkunnat. Babismens islamska begränsning och lagiska karaktär upphäfdes till förmån för ett allmänt hållet kosmopolitiskt program af människokärlek, verksamt lif i samhället, vetenskapens och upplysningens framsteg, tolerans och alla religioners fulländning och sammanslagning kring sanningen och Guds ändtliga uppenbarelse i Behas person. Med honom är det goda budskap förverkligadt, som alla världens heliga böcker, bibeln, nya testamentet och koranen, gifva om fulländningens tid. "Allt religionsolikhetens mörker skall skingras i den nya världen, som nu skall stödja sig på ett enda ord och på en enda religiös lag, allt hat i hjärtat skall försvinna, de olika bekännelsernas motvilja och fiendskap skall förvandlas till kärlek och broderskap; krigets redskap skola förändras till åkerbrukets och handelns verktyg, de i böckerna nedlagda hemliga sanningarna skola uppenbaras." Kristi gudom erkännes. Men Beha är det gudomligas slutliga inkarnation. I Bagdad sammanställde Beha sektens heliga böcker: "visshetens bok" och "lagarnes bok". Senare sända bref eller "taflor" komplettera dem. Redan i Adrianopel sände Beha högtidliga underrättelser om sin andliga värdighet - efter Muhammeds föredöme ? - till tsaren, påfven, drottning Victoria och Napoleon Ill. Sultanen sände honom och hans trogna af skilda nationer till Akka i Palestina, där han dog 1892 och efterträddes af sin son. Sobh-i-Ezel, som fasthöll vid den tidigare babismen, får af engelska regeringen underhåll på Cypern. Enligt en uppgift er en tredjedel af Persien vunnet för behaismen. Den nya religionen, som saknar kult, missionerar isynnerhet i Förenta staterna."

Kilder:

  • Østerlandsk mystikk, Rasmussen, 1887
  • A travellers narrative written to illustrate the episode of the Bab, E.G. Browne, 1891
  • A year amongst the Persians, The litterary history of Persia, E. G. Browne, 1902
  • Muhammedanske digtere og tænkere, A. Christensen, 1906
  • Beha-Ullah, Le livre de la certitude, trad. H. Dreyfus, 1904
  • Beha-Ullah, Les préceptes du béhaisme, H. Dreyfus, 1906
  • Le babisme en Perse R.H.R. Arakelion, XLIII